Den röda sköldpaddan - Den animerade filmen

Genom historien om en slott på en öde tropisk ö som är befolkad av sköldpaddor, krabbor och fåglar, berättar The Red Turtle de stora stadierna i människans liv.
En bortkastad man på en öde ö försöker desperat fly, tills han en dag möter en konstig sköldpadda som kommer att förändra hans liv.

INTERVJU MED DIREKTÖR MICHAEL DUDOK DE WIT

Regissör Michael Dudok de Wit

Bland dina animerade shorts har minst två blivit "kult". 1996 fick The Monk and the Fish, gjord i Folimage-studion i Valenza, en Cesar och en Oscar-nominering. Då var det far och dotter som år 2001 välkomnades av en lavin av viktiga priser (Annecy, Hiroshima etc.) och en Oscar. En liten flicka ser sin far försvinna och föräldrarnas minne kommer att följa med henne hela livet. I detta tema uttrycker du en känsla som är svår att definiera: "längtan" ...
Ja, det är en svår känsla att definiera eftersom den är subtil, men jag tror att det finns många som vet det. Det är en strävan mot något som verkar otillgängligt, en stor tyst och djup önskan. För en konstnär kan det betyda en önskan om perfektion, efter ett ideal inom musik, i teckning, i poesi ... Det är en smärtsam men ändå mycket vacker brist. Du kan inte föreställa dig hur många mycket rörande vittnesmål jag har fått från vänner och till och med främlingar. De sa att filmen berättar om händelser de själva har upplevt. Jag var väldigt lycklig, det blev en klassiker.

År 2004 tjänstgjorde du i juryn på Hiroshima-festivalen. Var det vid det tillfället att du träffade Isao Takahata?
Vi hade faktiskt ett kort utbyte, han pratade till och med med mig några ord på franska. Han älskar fransk kultur. Och en kort stund senare, medan jag var på Seoul-festivalen där jag föreläste om mitt arbete framför en publikgrupp, blev jag förvånad över att se honom komma med en översättare. Jag trodde att han just hade kommit för att säga hej men nej, han deltog i hela konferensen! Kanske tänkte han redan på ett professionellt samarbete?

Sedan, i november 2006, får du oväntat ett e-postmeddelande från Tokyo.
Med två frågor. I den första frågade Ghibli-museet mig om jag skulle gå med på att far och dotter skulle distribueras i Japan. I den andra, om jag var intresserad av att arbeta med deras studio på en film av min egen uppfattning ... Fram till det ögonblicket hade jag aldrig riktigt tänkt på spelfilmen. Några av mina vänner, till vilka underbara löften hade gjorts, hade lämnat till Kalifornien och återvänt besvikna efter att ha sett sina projekt omarbetade av producenterna.
Men med Studio Ghibli är det annorlunda. De sa till mig att vi skulle arbeta enligt fransk lag och därför respektera upphovsrätten. De gav mig flera månader på att skriva manuset. Jag odlade fröet från temat för en man på en ökenö, som under tiden hade blivit allestädes närvarande på tv, men det var ett arketypiskt koncept som jag fortfarande gillade. Men jag ville inte berätta hur en castaway lyckas överleva, en aspekt som redan har behandlats dussintals gånger. Jag behövde något mer. Av den anledningen stannade jag på en liten ö i Seychellernas skärgård, ett namn som också var lyxsemester och gjorde ett enklare val och stannade i tio dagar hemma hos en lokal. Jag gick ensam, tittade omkring och tog tusentals bilder. Jag ville absolut undvika "semesterbybroschyren". Min uthyrning behöver inte bli kär i platsen, han vill åka hem till varje pris, för ön är inte så välkomnande, den medför faror, den förutsätter ett tillstånd av extrem ensamhet, det regnar, det finns insekter ...
Jag gjorde det klassiska misstaget: mitt manus var för detaljerat och filmen skulle ha varit för lång. Men grunden för berättelsen var bra. I nästa fas, den animatiska, det vill säga den mycket förenklade versionen av filmen ritad med stillbilder, utan rörelser, upptäckte jag att det på vissa punkter inte skulle vara lätt att översätta historien till ett filmspråk. Det fanns kvar knop som jag inte kunde lossa. Då erbjöd mig Pascal Caucheteux, producenten av Why Not Productions, att träffa Pascale Ferran. Under flera månader såg vi varandra regelbundet och diskuterade djupgående filmen som helhet, eftersom det var omöjligt att ändra isolerade element utan att påverka allt annat. Pascale hjälpte mig att identifiera de kritiska frågorna och göra berättelsen tydligare och mer incitiv. Dessutom älskar han tanken att redigeringen i animerade filmer är väl genomtänkt innan ramarna byggdes och har erbjudit många och giltiga bidrag till redigeringsfasen.

Ett av teman är återigen "längtan", detta väntar på hjälten framför havet ... Men också den som du som är tidlös, "för tid". Det finns i alla dina filmer, vi uppfattar det i sekvenserna på träden, himlen, molnen, fåglarna som cirklar ...
Ja, de är stunder av stor renhet och enkelhet, som var och en av oss vet. Det finns varken det förflutna eller framtiden, tiden finns inte längre.

Men tiden är också cirkulär. Generationer följer varandra. Barnet utför samma gester som sin far, övervinner samma stenar, genomgår samma faror. Hos djur är cykeln annorlunda: död fisk matar flugorna som ätas av spindeln, krabban bärs av fågeln och så vidare ...
Exakt. Filmen berättar historien på ett linjärt och cirkulärt sätt och använder tid för att prata om frånvaron av tid, lite som att musik kan lyfta tystnad. Det är en film som också berättar att döden är verklighet. Människan tenderar att bekämpa döden, vara rädd för den, kämpa för att rensa den och det är en mycket hälsosam och naturlig attityd. Ändå kan du samtidigt ha en vacker intuitiv förståelse för att vi är rent liv och inte behöver motsätta oss döden. Jag hoppas att filmen förmedlar denna känsla lite.

Ett annat viktigt element är sköldpaddans utseende, dess mystiska sida ...
Idén att skapa en berättelse med en stor sköldpadda kom ganska snabbt. Vi behövde ha en imponerande och respekterad havsdjur. Havssköldpaddan är ensam och lugn och under långa perioder försvinner den i havets oerhördhet. Det ger en känsla av att vara nära odödlighet. Dess djupröda färg passar den och sticker ut visuellt. Vi har länge funderat på att hålla en viss nivå av mysterium i historien. I Studio Ghibli-filmer utnyttjas till exempel förekomsten av det mystiska elementet mycket väl enligt min mening. Det är uppenbart att mysteriet kan vara magnifikt, men det behöver inte vara så att det tar bort tittaren från berättelsen. Det är viktigt att generera det subtilt ... Och utan att använda ord, eftersom filmen saknar dialog. Det är väldigt enkelt att förklara något med ett skämt, men det finns naturligtvis andra sätt. Jag tänker särskilt på karaktärernas beteende, musiken och redigeringen. Och i avsaknad av dialog blir ljudet av karaktärernas andning naturligt mer uttrycksfullt.

Låt oss prata om den tekniska delen. Om jag förstår rätt, har du upptäckt digitalt hos Prima Linea Productions.
Det är allt. Prima Linea är studion - i Paris och Angoule ^ me - där huvudbesättningen och jag gjorde filmen. Under de första animationstesterna avslutade ett annat team filmen Loulou, den oförskämliga hemligheten med Cintiq, en digital grafisk penna som låter dig rita på en surfplatta som är en datorskärm. Med det här verktyget kan du direkt se animeringsresultatet utan att behöva skanna varje ritning separat. Det är billigare och möjliggör mer kreativitet och mer kontroll över retuschering. Vi animerade två versioner av samma tag, en med penna på papper och en med denna digitala penna. Den grafiska pennan var vackrare och övertygade oss.
För miljöerna var processen annorlunda. Ritningarna skapades på kolpapper, på ett mycket spontant sätt, med stora gester och gnuggade med handflatan. Det här handgjorda utseendet var viktigt och gav bilden en fin kornig struktur. Flotten och sköldpaddorna animerades digitalt separat. Det hade varit fan att animera dem i 2D. Och eftersom allt är klart med samma grafiska stil är det inte uppenbart att det är digitalt. Under produktionen fokuserade jag inte på animering eller scenografi, jag gjorde bara några mindre tweaks.

Hur blev musiken tänkt?
Det är mycket viktigt eftersom det inte finns några dialoger. Jag hade inte en exakt idé inriktad på en specifik musikstil. Laurent Perez del Mar gjorde många förslag, inklusive ett med en mycket vacker melodi som var perfekt som huvudmusikaltema och jag var nöjd med det. På mycket kort tid föreslog han musikstycken i stunder när jag inte skulle ha tänkt på att sätta dem men han hade rätt. Ja, mycket ofta förvånade det mig.

Hur skedde mötena med Isao Takahata?
Det har faktiskt varit tre producenter från början: Isao Takahata och Toshio Suzuki, de två producenterna av Studio Ghibli och Vincent Maraval från Wild Bunch. Vi träffades flera gånger på Studio Ghibli och sedan kom de två japanerna till Frankrike. Under samtalen var mitt utbyte främst med Takahata. Ibland pratade vi om detaljerna, till exempel karaktärernas dräkter, men mer än någonting annat diskuterade vi historien, symbolerna och de filosofiska aspekterna, vad filmen verkligen vill berätta. Under vissa omständigheter kände jag våra kulturella skillnader. För att ge dig ett exempel finns det vid ett exakt ögonblick i historien ett bål och för honom hade elden ett symboliskt värde som skiljer sig lite från det jag tillskriver det. Generellt sett var vi på samma sida, lyckligtvis, och jag tyckte att våra samtal var subtila och passionerade. Han var mycket involverad och har officiell kredit som en "konstproducent".

Hur lång tid tog det att bygga?
2007 började jag skriva manus och designa animatiken, vilket tog lång tid eftersom jag insåg att historien inte flödade. Under många år har jag arbetat oupphörligt, ibland ensam, ibland med medarbetare, men jag kände att arbetet tog lång tid. Och för detta måste jag tacka mina producenter: de har alltid lugnat mig och blev inte förvånade över att det tog så lång tid och specificerade att den dyraste fasen skulle komma senare och att det var bättre att starta produktionen från en riktigt solid historia. Andra producenter skulle ha beslutat att lösa historien under animationsfasen för att inte slösa för mycket tid. Jag förstår detta val, men med mig hade det varit för riskabelt. Produktionen började i juli 2013 på Prima Linea i Angoule ^ me. Hela den konstnärliga aspekten säkerställdes av Studio Ghibli, av Why Not och av Prima Linea där jag kunde räkna med en utmärkt huvudanimatör, Jean Christophe Lie, regissören för The Adventures of Zarafa. Han hade också en riktig känsla för filmskapare och var en av filmens pelare.

presskontor: Federica de Sanctis

.

Bilder från filmen The Red Turtle

Datum: 20/03/2017

Video Den röda sköldpaddan

Alla namn, bilder och registrerade varumärken är upphovsrättsliga Prima Linea Productions, Why Not Productions, Wild Bunch, Studio Ghibli, CN4 Productions, Arte France Cin ma, Belvision och av de som är berättigade och används här exklusivt för kognitiva och informativa ändamål. .

<< andra animerade filmer