Lazarus: Shinichirō Watanabes anime mellan parkour och action
Det verkar som att Shinichirō Watanabe är fast besluten att överraska oss ännu en gång. Efter släppet av "Carole & Tuesday" 2019, återvänder den hyllade japanska regissören äntligen till att regissera en tv-serie med "Lazarus", en futuristisk thriller som debuterade i april på Adult Swim. Förväntningen var mycket stor, särskilt bland Watanabes fans som genom åren har signerat kultverk som ”cowboy Bebop"Och"Samurai ChamplooOch av första intryck att döma verkar "Lazarus" samla på arvet från dessa klassiker, samtidigt som den behåller en helt ny identitet.
Berättelsen utspelar sig i ett till synes idylliskt år 2052, där medicinen har gjort stora framsteg tack vare ett "mirakel"-läkemedel som heter Hapna, som kan eliminera smärta från människokroppen. Allt gott och väl, tills dess skapare – den briljante och svårfångade Dr Skinner – försvinner spårlöst, för att tre år senare dyka upp igen med det överraskande avslöjandet att Hapna har tre års hållbarhet, och att alla som anställer den riskerar att dö när som helst. En riktig kapplöpning mot tiden, därför, som driver myndigheterna att samla en grupp på fem utvalda agenter: Lazarus. Deras uppgift? Spåra upp Skinner och åtgärda en snabbt hotande global hälsokatastrof.
Teamets spjutspets är Axel Gilberto, en ung man med en anmärkningsvärd talang för parkour och framför allt en ovanlig benägenhet att fly från vilket fängelse han sitter inlåst i. Axel har en häftig, lite kaxig karaktär, och påminner på något sätt om Watanabes mest ikoniska karaktärer: en blandning mellan tjusningen av Mugen (”)” av Spikeler (”)” ("Cowboy Bebop"), men med sin egen väldefinierade personlighet. Axel och hans följeslagare – var och en med olika specialiseringar, från hackerunderbarnet till den mest metodiska fightern – befinner sig i att navigera mellan science fiction-megalopoliser och riktiga slumområden och kastar ljus över en värld där sociala skillnader verkar mer accentuerade än någonsin.
Samarbetet med Chad Stahelski, regissören för "John Wick"-sagan, som bidrog till kampkoreografin, bidrar till handlingens spänning. Resultatet? Scener som skickligt blandar Hollywoods adrenalinfyllda stil med elegansen hos vissa japanska actionanimer. Och Watanabes avtryck är tydligt i uppmärksamheten på detaljer: från de urbana miljöerna, som utstrålar "levt liv" (även den orena sorten), till det musikaliska förhållningssättet, med namn som Kamasi Washington, Bonobo och Floating Points som signerar soundtracket. Det hela passar perfekt med den atmosfären mitt emellan noir, cyberpunk och klassisk thriller.
"Lazarus" är inte bara en actionanime: den för med sig en inte så beslöjad reflektion över mycket aktuella frågor som drogberoende och farorna med teknologier – inklusive AI – som undkommer kontroll. Denna anda av samhällskritik ger djup till en handling som redan är rik på intriger och vändningar, vilket gör serien till ett måste för både långvariga Watanabe-fans och de som letar efter en fartfylld, tankeväckande historia.
I slutändan är "Lazarus" ett dyk in i en hyperrealistisk och dekadent framtid, där medicinen har tagit enorma framsteg ... kanske för snabbt. Om du letar efter action, mystik och out-of-the-box karaktärer kommer du inte att bli besviken. Och, som Watanabe själv föreslår, är det värt att se det flera gånger, eftersom varje avsnitt av "Lazarus" är en mosaik av detaljer som ska upptäckas noggrant, en koncentration av adrenalin och stil som blinkar till mästarens tidigare verk men samtidigt öppnar nya dörrar i japansk animations fantasi. Njut av showen och gör dig redo att klistras vid skärmen!
Lazarus recension
"Lazarus" representerar Shinichirō Watanabes storslagna återkomst till tv-scenen, och det är tydligt från de första avsnitten att skaparen av "Cowboy Bebop" och "Samurai Champloo" inte har tappat kontakten alls. Föreställ dig en inte så avlägsen framtid där en mirakelkur (Hapna) lovar att utplåna smärta för alltid, men visar sig vara ett hot som är värre än något befintligt ont. Från denna premiss kommer en berättelse till liv som blandar reflektion och underhållning, leker med sci-fi-atmosfärer och sociala teman, allt blandat med en raffinerad estetik som varvar dekadenta storstadsscenarier med ultramoderna platser.
Avsnittens struktur utvecklas på flera nivåer och erbjuder stunder av överväldigande action och sammanflätade bittra reflektioner över ett samhälle som är villigt att göra vad som helst för att undkomma smärta. Att göra allting ännu mer övertygande är Axels karisma, huvudpersonen som kan utföra otroliga parkourtrick: en upprorisk själ som ständigt söker efter den perfekta flykten. Utan tvekan är det en hyllning till de ikoniska figurer som redan är kära för Watanabe, med skillnaden att Axel har sin egen stil: han visar inte upp Spikes torra kampsport, inte heller Mugens piruetter, utan rör sig som en lina som trotsar gravitationen med varje hopp.
Ur en visuell synvinkel känns samarbetet med Chad Stahelski (regissören av "John Wick"-filmerna) i en upphöjelse av action: kampscenerna är exakta, koreograferade på millimetern och ändå tillräckligt "smutsiga" för att påminna oss om att vi tittar på en anime, inte en perfekt balett. Och om regin utforskar brutaliteten i sammandrabbningen, så förstärker soundtracket – av talanger som Kamasi Washington, Bonobo och Floating Points – helheten med ett sound som sträcker sig från experimentell jazz till den mest omslutande elektroniken.
Men "Lazarus" är inte begränsad till en enkel berättelse om jakter och slag: teman som missbruk, användning (och missbruk) av teknik och korruption av institutioner dyker upp från berättelsens veck. Allt utspelar sig i färgglada cyberpunksammanhang, där de rika bor i glansiga torn och de fattiga överlever i fallfärdiga slumkvarter. Det är en värld som känns som en gräns, men ändå förankrad i nutidens verkliga problem, i full Watanabe-stil: ett öga som ser och fördömer, men som inte ger upp hoppet om återlösning.
Om du letar efter en anime som får ditt hjärta att explodera med adrenalinfyllda slagsmål och jakter, är "Lazarus" något för dig. Men om du föredrar en mer långtgående handling, med filosofiska undertoner och välstuderade samhällsfrågor, då kommer det att överraska dig positivt. Med implicita referenser till Watanabes tidigare verk och en identitet som aldrig förlorar sin originalitet, är "Lazarus" en kandidat för att bli en av de omissbara händelserna i det samtida animerade panoramat. Låt oss göra oss redo för en resa som, precis som tidigare mästerverk, kommer att lämna ett outplånligt spår och kommer att få oss att genast längta efter nästa avsnitt.
